Puss på din lilla nos!

Nu har jag börjat skriva på en artikel om vampyrtrenden som fortfarande sitter i sen i höstas. Börjat skissa påen illustration också, hm, jaa. Och så har jag promenixat i min ensamhet för att hämta smutstvätt som jag ska tvätta snart. Sjukligt ointressant.

Men imorgon ska jag förlja trenden och gå och se Twilight med Helena och Julia! Vi lär vara ganska ensamma i salongen, alla som har velat se den har väl redan sett den.

Haha just det, jag och min andra hälft skulle ju mysfika på Gräddhyllan igår. Så vi möttes vid Grand och pinnade över till gräddis. Väl där visar det sig att de alltid har tjugoårsgräns efter kl 18.00, sjukt löjligt, vi som hade med oss legg och allt. Så vi chansar på att något annat café har öppet längre än till tio eftersom klockan var tjugo i när vi blev utslängda. Vi går till Ariman och jag vill verkligen inte gå in där eftersom jag tycker att det är snuskigt (fördomar) och att alla som är där är så himla "speciella" och coola, eftersom de hänger på just där. Men vi går in ändå (hade inget alternativ) och ser att det för ovanlighetens skull är helt fullt. Bajs tänker vi (inte jag så mycket) och vandrar vidare genom staden, som var full av partyprissar med killers eller kavaj. Till slut köper vi godis på Hemmakväll och smiter in på SF Royal. Där sätter vi oss i en soffa och låtsas att vi just sett filmen som alla är på väg från. Många biobesökare och godisbitar senare är det bara jag, Julia, godispapper och en kille i biouniform kvar. Det var väldigt trevligt, och fnissigt, och klibbigt och vi kom inte hem förrän 00.15.

Allt blir vad man gör det till!

Jag skakade, hela min kropp skakade. Mina ben var helt svaga, och detta var inte på grund av kärlek ellr rädsla, utan ilska. Jag blev så fruktansvärt arg!

I förrgår var jag och min mamma ute och övningskörde och när vi kom hem parkerade jag vår bil på parkeringen. Min mamma går in i huset i förväg och jag låser bilen. När jag precis ska öppna dörren hem, ser jag hur en fågel flyg-trillar ner från ett träd. Jag ser också hur en gevärspipa dras in från ett fönster på vid gavel några hus bort. Jag säger till min mamma att det var någon som skjöt ner en fågel så hon går bort mot huset och då stänger killarna, som sköt fågeln, fönstret. Min mamma går tillbaka och säger att fågeln var stendöd. Jag blir så oerhört arg, upprörd. Hur fan kan man skjuta en oskyldig liten fågel? Hur kan man skjuta någonting överhuvudtaget för den delen? Det är bara korkat och fegt! Jag gick bort till fönstret, där det hade skjutits ifrån (andra våningen) och tittade, rakt in i fönstret. Jag stod där i nästan en kvart och bara såg förbannad ut, då ringde min mamma polisen och anmälde mördarna. Jag gick tillbaka hem för att förklara för polisen vad jag hade sett. När jag har lagt på luren ser jag hur en av killarna som skjöt går ut ur huset, tar upp den döda fågeln och springer iväg med den för att "gömma" den. Jag tar på mig skor och går ut för att möta honom på väg tillbaka. När han kommer närmre mig säger jag ungefär: Är du nöjd nu, när du har dödat en fågel? Va? Hur dum får man bli? Du vet att du dödade en fågel, en levnde varelse. Du är en mördare, en mördare!  och han säger typ att han inte har dödat nån fågel och att han inte fattar vad jag snackar om, irriterad. Jag fortsätter att vara arg men går hem sen när hans brorsa stänger dörren om dem. 

Polisen kom sedan och tog beslag på deras luftgevär och förhörde mig om vad som hade hänt. Jag skakade hela dagen.

Senare, på kvällen, åker jag och mama till Åkarp för att träna Friskis & Svettis. Varför vi åkte ända till Åkarp? Jo för att min broders flickvän är F&S ledare där, så sjukt duktig! Jag har värsta träningsvärken fortfarande, överallt. Men jag skakade inte mer i alla fall.