Vem vill inte ha ett vardagsrum på magen? Eller varför inte finsalongen på rumpan? Jag hade inte tackat nej i alla fall. Har blivit dunderkär i den grek-brittiska designern Mary Katrantzous svala och ypermoderna tryckta plagg.

 

Julklapp?

Roligt.

Jag har ju glömt att berätta om den andra visningen jag besökte. Det var Franck Sorbier som i vanlig ordning hade en visning lite utöver det vanliga på Cirque d'hiver, en cirkusliknande teaterlokal. I en trollbindande atmosfär visades det upp kreation efter kreation i en liten saga av skogsvarelser. Så kände jag i alla fall.

Jag filmade med min egen kamera men den är så sorgligt dålig på film så jag snodde den här från din tub istället.



Psst, du kan trycka fram till 1.30 för att slippa känna dig dum över att du inte förstår franskan. Så kände jag i alla fall. Eller titta på bilderna nedan istället.

Jag är hemma i Paris igen. Sedan jag kom i fredagsmorgon har jag hunnit med lite vardagskaos och mycket kärlek till min favoritstad på jorden. Jag insåg att London är en helt underbar och fantastisk stad men den slår inte Paris på långa vägar och jag kan inte riktigt att sätta fingret på varför. "För att det är Paris" är ju ingen tillräcklig förklaring.

Igår satte jag i alla fall på mig min finaste kornblåa klänning och Idas röda Armaniläppstift och gick och kollade på Stephan Rollands haute couturevisning i den fantastiska salen i Théâtre national de Chaillot vid Eiffeltornet. Det var min första couturevisning och ungefär det vackraste jag sett på länge.

Jag lyckades filma en liten snutt innan minnet på kameran proppades fullt men kvaliteten är tråkigt nog pinsamt dålig och gör inte kläderna rättvisa alls.

 

Därför tog jag lite bilder också.

Modefilmer kan vara så himlans fina. Som den här med Lou för Vanessa Bruno till exempel.

Nu får jag häjda mig med alla inlägg jag lägger ut, du hinner ju inte se allt. Typ. De senaste dagarna har varit de första lovdagarna för mig eftersom Frankrike gillar att ha lov på våren. Jag börjar inte förrän om två och en halv vecka, det du! Innan dess ska jag chilla i parker, äta jordgubbar vid Seine, gå på muséer, få besök av lillasyster kanin och hälsa på i Lund. Hittills har jag redan hunnit med hälften av det där och har mest varit inte hemma och när jag har varit hemma har jag gjort läxa eller kollat på Seinfeld.

Här är i alla fall lite fler bakom scenen-bilder från Ida Pyk-plåtningen.

 

Jag undrar vem som ska ha hand om Dior nu för tiden förresten. Det är dock ingen brådska enligt brittiska Vogue, "Dior-teamet" håller uppe kollektionerna tills vidare.

Eftersom det är modevecka i Paris finns det mycket att göra för alla modeinblandade och jag önskar så att jag var mer inblandad men lite har jag hunnit med. I fredags var jag på Andrea Crews visning då jag hade en inbjudan som jag hade fått av min kära granne Ylva som var sista-ut-modell på visningen. Det var en rolig och väldigt speciell visning med inslag av naket.

Titta vad fint man kan hitta. Gucci s/s 2011, visste inte att Gucci kunde så bra.

 

Vilka störtsköna tassels, eller tofsar som man säger på svenska.

 

En gnutta vårinspiration.

Från vänster till höger: Kenzo, By Malene Birger, Kenzo och PPQ. Tänk att få fladdra omkring i den där kakaduan, eller känna sig som en riktig bunny på strandpromenaden.

Julklappsjakt är en sak som får mig att känna mig riktigt julig. I år klarade jag av mina två roligaste julisar i november, långt innan snön föll (på riktigt) och då det bara var London som julskylltade. Nu har jag julshoppat lite till men har fortfarande de svåraste kvar, vad tusan ger man till päronen? Ska man köra på "ingen önskelista-inga klappar" och säga att pengarna gick till välgörenhet? Nja...

I tisdags var det iaf en fotograferningsdag för Ida Pyk och company. På Preston salong vid Karlaplan satt hon och belv stylad från topp till i alla fall axlar med klämmor och eyeliner medan jag fotade och strök hennes senaste kollektion.

I en stor, vit och fluffig soffa sitter jag och sörplar varm choklad och mumsar på en helt magiskt fluffig lussekatt. Igår var jag och hämtade upp Ida Pyks bidrag till Twilfits tävling Nya Under och fick se bidraget i fysisk form för första gången, så väldigt vackert. Med bilder och texter skapade av Kerstin Thorvall har hon skapat tunna och svala plagg med väldigt mycket Ida Pyk i.

Bild från Twilfit.

 

Och så hittade jag mig själv på Rodeos hemsida, vimmel från Fashion Alert. Kul trots att jag har världens bajsnödigaste min.

Just nu vill jag bara lägga huvudet på min svala kudde, blunda och öppna ögonen tidigast imorgon men först måste jag proppa magen med något gott. Av någon underlig anledning hoppar tonerna från The Candy Man (Charlie and the Chocolate factory) runt i rummet och jag tänker på dagen som har gått.

I morse vaknade jag av radion 05.40 för att hinna till H&M på Sergelgatan till halv åtta. Den tidiga morgonen gjorde mig inte mycket då jag visste vad som väntade i butiken, Lanvin. Jag har aldrig shoppat/jobbat på något H&M-samarbete innan men har hört rykten om kaos och djungelns lagar. Så när dörrarna öppnades för kunderna kl. 08.00 hade jag satt på mig mitt pepsodentleende och fällt ner pansaren. Jag fick dock aldrig utnyttja den senare tillgången. Efter en timmes tumrullning kändes det fortfarande som att det var mer personal än kunder i butiken. Mycket underligt. Antalet kunder ökade i och för sig sakta och säkert med tiden men något kaos bröt aldrig ut och jag undrar om de förra samarbetenas kaos bara är mytomspunna vandringssägner.

När mitt pass väl var slut tänkte jag köpa rosa sammarbetsläppstift men det var såklart slut. Därför kom jag hem med ett paket svarta strumpor, två storlekar för små, och en Lanvin♥H&M-jobbtröja, som dock är väldigt fin, trött och hungrig, men glad ändå.

Nu har jag passat barn, ätit pepparkaka och gått i snöstorm. Kan bara säga, över och ut, god natt!

Fredagsmys kan jag nog säga utan att ljuga, och med stolthet i rösten. Fredagen har varit väldigt mysig. Jag började med övningskörning runt Bagarmossen, förmodligen det mysigaste villaområdet jag har sett, någonsin. Lite Lotta på Bråkmakaregatan-känsla. Men jag fick se upp för lille Kalle, 5 år och utan trafikvett, istället.

Vid skymning gick jag och handlade, vilket var mysigt med väldigt mycket fredagskänlsa. Jag var nog den enda på hela Maxi som inte köpte läsk/godis/chips/tacos eller gick runt och muttrade om vilken sallad som passade bäst till lammbiffar, ruccola eller palermo, ruccola eller palermo? Själv köpte jag mjölk, mannagryn och handtvål, man ska ju inte tro att man är något, lagom är alltid bäst, inga konstigheter.

Nu har jag i och för sig förmodligen gjort som välidigt många av Maxibesökarna också gjorde efter sin tacos, tittat på Idol. Popkornen har frossats och soffan har blivit riktigt mysigt rumpvarm. Nu chattar jag med min fine far på msn. Han är i USA och blir förvandlad till cybernörd. Har redan skaffat fejsbook.

Den stora tjejen är rik och bär Alexander McQueen, ringarna Topshop, klänningen H&M, väskan Warehouse och till halsbandet kommer jag inte ihåg vad designern heter.

Ursäkta mig Mr. Sartorialist, du har gjort mig till en tjuv. Här har du dina bilder.

Jag skulle ha hämtat Ida Pyk-kläder på PUB idag men de var inte ihoppackade så jag gick ut på Hötorget tomhänt, tittade på lite blommor och tog tuben till Pussen, sen bussen.

Bon råkade följa med mig hem också så jag har läst magasin, druckit rött te och lyssnat på radio lite. Jag gillar Bon, de har ofta väldigt inspirerande och bra plåtningar, intervjuer och artiklar men ibland kan det bli lite för pretto. Vissa människor är verkligen parodier på sig själva som överambitiösa, superseriösa och bottendjupa ladys med mörk page och rödvin, typ. De är dock lite kul att läsa om för jag kommer på mig själv med att sitta och gapa med uppspärrade ögon av, ja, förvåning kanske. Kom över dig själv säger jag.

Några sidor jag gillade extra mycket var den om Pheonix som Ida Pyk har skrivit och den som hette Analys: A/W 2010, och var en rundabordsinervju med några starka åsiktshavare. Runt bordet satt bland annat Lynn Yaeger och Kelly Cutrone, grundaren av People's Revolution.

Kelly för mig smidigt in på The City och Whitney Port vars kollektion jag har tänkt kolla in riktigt länge nu så idag gjorde jag det. Fint.

Grattis på namnsdagen Mikaela!

Tack, jag har njutit av min dag. Först gick jag upp tjugo i sju efter fem timmars sömn föra att knega på H&M, efter jobbet ville jag shoppa men stoppade mig själv vid deodorant på grund av ekonomiska orsaker. När jag står i kön till kassan ringer min andra arbetsgivare och berättar att jag måste hämta en magsjuk kille på dagis och släpa med hans bror i kylan för att inte smitta ner resten av de, enligt mig, redan, om inte sjukt så sjukligt snoriga och slämmiga dagisglinen. Sånu sitter jag och känner mig bacillig och klibbig. Ska duscha snart.

Får lite ögongodis genom Marc Jacobs kollektioner och blir ännu mer sugen på att klä på mig lite i höst. Mer kläder gör ju bara vardagen lite roligare.

Jag vet, tack, gillar också rubriken. Känner mig lite som uppsamlingsplats för snor just nu, och de senaste tre dagarna. Inte mitt eget snor då, nej, nej. Vad sägs om en två-årings och en fyra-årings slämmiga snorrännor mot din koftärm? Ja du får tänka lite på det, kom tillbaka när du har bestämt dig.

Nu vill jag bara vara i solen, ha på mig simfötter och titta ner i ett turkosblått djup av förväntningar, äventyr och lycka.

Bild från Bea Szenfelds kollektion Neptunes Daughter s/s 09

 

Det är storm ute.