I helgen var jag i Skåne och kalasade med vänner och familj. Det var kul. Detta är monumentsparken.

Jag var på konsert på Mejeriet, The Boxer Rebellion spelade och jag och Linn lyssnade.
Min kusin och min syster tog selfie på släktkalas.

Och så åt vi tårtor i överflöd. 

Imorgon tar jag tåget till Sveriges största stad. Där ska jag bo, igen, och det kommer att bli så himla bra! Vi ses i Stockholm helt enkelt!

 

 

Sitter och lyssnar på pampig deppmusik (tänk U2 och Band of horses) och tänker på att jag om nästan exakt en vecka befinner mig i lilla pluttful-Lund igen. "Varför?" tänker du och jag vet faktiskt inte själv just nu. Vill inte lämna Paris och alla personer som stannar kvar. Just nu känner jag mig korkad som åker och förstår ingenting alls men jag tror att jag kommer fatta när jag väl är hemma igen. För det är ändå hem jag kommer.

För någa veckor sedan åkte jag till London för att ha tea-time, shoppa vid Brick Lane, åka röda dubbeldäckare och såklart krama sönder oerhört saknade vänner. Det blev en galet bra vecka med allt det jag ville göra och lite till. Det är svårt att inte ha det bra eller fnissa sönder när man får vara med sina bästa vänner.

På fredag morgon tar jag tåget från St Pancras station i här i London till Gare du Nord i Paris. Innan dess ska jag fika i Covent Garden med en av de mest saknade londonborna, shoppa på COS, strosa kring på Portobello Market, gå på något museum (om jag lyckas bestämma mig för vilket) plaska runt i brittiska vattenpölar och åka röda dubbeldäckare. Därför ses vi igen i Paris!

Såg förresten den här tjejen på Top Shop på Oxford Street idag. Blev nästan pinsamt starstrucked. Bilden är dock inte alls min eller från Top Shop.

Nu sitter jag i en hotelliknande lägenhet vid Notting Hill i London. Jag har semester. Det känns dumt att säga att jag har semester för jag har inget att ha semester från. Jag hälsar på saknade kompisar låter bättre och lite mer sant.

I nästan en hel vecka har nu min lilla vän varit hos mig här i Paris. Vi har turistat och hunnit med så hemskt mycket roliga saker, mellan fnissen det vill säga. Vi har lekt med gröna leksaksmonster, fotat ankvåldtäkt, rott roddbåt i Versailles, fnissat och pratat från tidig kväll till tidig morgon, chillat på fonetiklektionen och allt annat man gör med en bästis i Paris.

Varje dag sedan jag kom till Paris har jag vaknat med täppta bihålor. Så fort jag har varit på stan i knappt en timme blir jag så trött att jag mest bara vill hem egentligen men fortsätter att gå, det är ju Paris. Tröttheten är nog en äcklig kombo av äckliga bihålor och äckligt många nya intryck (fast det sista på ett bra sätt). Jag kan ingen franska och hänger upp mig på det så hemskt mycket att jag tror att alla franskisar ser ner på mig så fort jag öppnar munnen när de egentligen ler och tar fram sin bästa krassliga engelska. Då börjar jag stamma och blandar "oui" med "the cheapest" och så blir jag röd och svettig.

Idagvar en riktigt trött dag. Jag ville strosa runt i Marais men gick vilse någonstans runt Bastille och kom fram för sent för att kunna rädda mitt humör som var på väg ner i en rasande fart. Jag ville bara kolla på fina kläder, dricka gott kaffe och äta en bakelse men jag kände verkligen inte för att orka hitta något bra fik (alla fik är bra egentligen, men inte idag) så jag åkte hem med massarkerade fötter och klump i halsen.

Väl hemma mötte jag Ida och berättade om min usla dag så hon gjorde lyxkaffe med varm skummad mjölk och socker. Bästa fiket i Paris.

Nu har jag mina sista svenska timmar, jag äter müssli och läser tidningen. Snart ska jag packa färdigt och sedan sitter jag på ett flygplan mot Paris. Trop cool.

Det är väldigt kallt ute. Inte som för ett år sedan när det var -20, det är mer -0.1 men ungefär samma känsla. Nytt år med Stockholm och barn, enda skillnaden är att jag inte är i Stockholm till längre än den 28 januari i år. Det är så hemskt galet spännande och jag vet inte vad jag ska förvänta mig (förutom en vardag som liknar Miss Dior Cherie-reklamen).

Jag längtar i alla fall till värme och vårvindar som kan kittla mina ben medan de vänjer sig vid att vara nakna. Ungefär som i våras, eller i somras när de redan hade vant sig.

Nu är det dags att vända nytt blad och blicka framåt, eller hur var det han sa? Ett år har gått sedan förra året och vi har blivit lite visare eller dummare eller fått en nystart eller så är vi tillbaka på ruta ett. Eller? Oavsett hur det förra året var så har det redan gått och kan inte tas igen så varför göra en summering? Själv är jag nog en bättre summering av mitt senaste år än någon bild någonsin blir för oj vad jag har knådats och formats mycket i år, till den jag är idag. Så dags att jäsa ännu ett år och se vad det blir för bakelse som hoppar runt i paljetter med bubbel i magen nästa nyår. Får bjuda på att jag är trött och meningarna blev långa och lite fluffiga, meen...

...nya tider och äventyr väntar på att bli gamla och jag säger JA!

Nu är det spikat. I januari flyttar jag till romantikernas, bakelsernas, vespornas och modets förlovade huvudstad, Paris. Sorbonne blir min skola och Ida Pyk min roomie. Fram till i torsdags har Parisdrömmen varit som en skör regnbågsfärgad såpbubbla, redo att spricka vid minsta beröring. Snart byts bubblan ut mot en enkel flygbiljett och en fullproppad resväska. Jag känner på mig att det kommer bli en magiskt fin vår.

Ida och jag på 1 års-tårtkalas.

Bild tagen av hjälpsam turist. Ha överséende med den knasiga minen på tjejen i senap.