Har jag förresten berättat om mördargetingen som var inne och krälade i hallen här om dagen? Jag är inte rädd för insekter, inte ens getingar eller humlor, men den här gav mig spasmer.

Då jag har haft hela helgen ledig har jag passat på att utnyttja sovmornarna som tillkommer.

I fredags blev det därför öl och thai-mat i solen vid St Eriksplan direkt efter jobbet med bästa jobbisarna för att sedan åka tillsammans till Mariatorget för överbillig dricka (stor öl 38:-, drink 80:-) och avsluta på ett haltomt Marie Laveau, eller halvfullt, det beror förstås på hur man ser det.

Igår var det dags för nästa fina människa att underhållas. Liknande utgångspunkt, St Eriksplan (för att någon har en ny lägenhet) med pizza och vin och sedan vidare ut i oändligheten, dvs natten.

Så himla kul att ha kul! Nu fattas bara en bra bostad sen är lyckan hemma.

I somras bodde jag ungefär två veckor hos min vän Nina och hennes vän Tora i Montmartre när jag hade lite eget lägenhetskludd vid Voltaire. Vi hängde hela resten av sommaren också och hade det trevligt och mysigt och roligt tillsammans. Nu har jag nästan glömt bort känslan som låg över den perioden men ibland när jag känner en doft eller hör en speciell låt kan jag få tillbaka den där härliga känslan från förra sommaren i Paris.

En av de där speciella minneslåtarna är "Lesbian bar" med Jonathan Richman. När jag hör den kan jag till och med komma ihåg hur Nina och Toras diskmedel doftade.

När jag här om dagen skulle gå hem från affären vid Brommaplan tänkte jag att jag skulle ta en liten omväg. Så jag gick vilse. Jag råkade gå ända till Åkeshov vilket är åt helt fel håll.

Där fanns en ridskola och det luktade häst och blommande syrén.

På jobbet har jag nog de bästa kollegorna man kan ha. Det gör ju att jobbet inte blir så jobbigt trots att det heter jobb.



En av mina kollegor heter Henry, eller Henry the Hoover. Han är en härlig arbetskamrat som verkligen suger på det han gör.