För någon vecka sedan bestämde jag och Julia oss för att plugga ordentligt inför, det då, stundande slutprovet. Vi möttes vid stumpstarten av Canal St Martin (samma kanal som Amelie kastar macka på) och gick och satte oss på en böljande gräsmatta lite längre fram. Det var en av de soligaste dagarna och mitt linne skapade en svidande ful solbränna så vi bestämde oss för att äta lite lunch i skuggan innan kursen skulle börja vid fyra. På en liten inträngd gata några hus från kanalen hittade vi ett tapasställe och beställde in den billigaste menyn som råkade vara en efterrättsmeny, och oj vad gott det var.

Varje morsdag behöver en morsnatt.

Mina fina små vampyrer livar alltid upp när jag väntar på att vänner ska komma hit så att vi kan göra mat.

I lördags var det dags för det fruktade slutprovet. Slutprov på Cours de Civilisation Française på Sorbonne. Jag värmde upp med att knappt få i mig någon lunch och sedan skriva klart provet på de tre utlovade provtimmarna i den gigantiska och sterila provsalen. Sedan mötte jag upp Ida hemma i lägenheten som var redo med bästa fira-att-skolan-nästan-är-slut-korgen med jordgubbar och champagne så vi tog våra svarta damcyklar och susade iväg till närmsta park.

 

 

 

 

 

 

Bilder snodda från Idas blogg. Fast jag knäppte ju av hälften av bilderna så riktig stöld är det inte.

Förra helgen var jag i Versailles igen för att ha pique-nique med baguette, jordgubbar, choklad, rosé och några vänner. Vädret var på bra humör och vi strålade lika mycket som solen på den blåa himlen. Vi pratade om fransk barnuppfostran, beskådade en hel fransk släkt ha vattenkrig vid filten bredvid, sniffade på vallmo i alla möjliga färger och former, gled på schackrutigt golv och bara var i den stora trädgården bakom slottet.

 

 

 

Jag hade på mig min finaste slottskjol som fladdrade kring benen när jag flanerade runt bland de geometriskt formade buskarna.

Just nu är det ungefär tre dagar kvar till min "Examen Final" och det finns inte mycket mer att göra än att plugga. Därför lite torrt med inlägg i dessa stressiga tider. Jag återkommer snarast med uppdateringar om äventyr i Versailles, tapaslunch och annat sådant där intressant. Du får hålla till godo med två bilder från kvarteret och köket så länge istället.

 

Igenbommat och konkursat bageri.

Jag har gjort en spellista på spotify. Den heter "Sånt där i skogen" och är lite sådär akustisk guitarr-härlig. Runt lägerelden-känsla blandat med höga berg med tallar och bäckar. Den innehåller bara fem låtar än så länge men snart kommer man inte se skogen för alla träd. Typ. Har du något tips på bra skogslåtar?

Klicka på länken för att lyssna på listan: Sånt där i skogen

Ibland kan man känna sig som en liten karamell. Vissa karamelldagar är man en guldrosa blänkande sak med färgglatt glansigt foliepapper och är helt fantstiskt söt både på insidan och utsidan. Den som smakar vill bara ha mer och omslagspappret skimrar i den karamellklibbiga handen. Andra karamelldagar är man en liten fjuttig krossad mellan tänderna-karamell med bara sockersmak kvar, utan något omslagspapper som skimrar i solen eftersom det dessutom är mulet ute.

 

 

Som tur är finns det alltid fler karameller i skålen.

Ibland äter jag världens kanske godaste lunch. Varma mackor med lantbröd, tomat, chevre, emmental och godaste dressingen gjord på balsamvinäger, olivojla, vitlökspulver, basilika och örtsalt. Efter det är jag oftast glad resten av dagen.

 

 

Sen äter jag ju inte bara två fjuttiga mackor som det ser ut som på bilden. Helst fyra. Eller fem.

Krokodiler och flodhästar är väl allt man behöver egentligen?

 

 

 

 

Den där jazz-salongen jag var på häromdagen tänkte jag visa upp lite. Det var otroligt mysigt, eller soft, vilket blev standardordet för att beskriva kvällen.

Vi hade kollat upp var baren skulle ligga, på ett litet triangelformat torg vid Louvren men oj vad det tog tid innan vi förstod att det var i Hôtel du Louvre vi skulle sitta. När vi gått lagom många varv runt fontänen i mitten (som för övrigt är samma fontän som Serena blir nerknuffad i, ursäkta nördigheten) tänkte vi att det är bäst vi går in på hotellet och frågar om de visste var baren låg. Vi behövde inte ens fråga, hörde jazzen ända ut i lobbyn så vi beställde vin och myste ner oss i fotöljerna. Till de stora glasen fick vi en liten skål med surisar och några artiga léenden.

Solnedgång, Triumfbåge och jag. Bild snodd från Julia.

 

Samma vy som på valborg, ganska magiskt.

Modefilmer kan vara så himlans fina. Som den här med Lou för Vanessa Bruno till exempel.