My head speaks a language I don't understand

Varje dag sedan jag kom till Paris har jag vaknat med täppta bihålor. Så fort jag har varit på stan i knappt en timme blir jag så trött att jag mest bara vill hem egentligen men fortsätter att gå, det är ju Paris. Tröttheten är nog en äcklig kombo av äckliga bihålor och äckligt många nya intryck (fast det sista på ett bra sätt). Jag kan ingen franska och hänger upp mig på det så hemskt mycket att jag tror att alla franskisar ser ner på mig så fort jag öppnar munnen när de egentligen ler och tar fram sin bästa krassliga engelska. Då börjar jag stamma och blandar "oui" med "the cheapest" och så blir jag röd och svettig.

Idagvar en riktigt trött dag. Jag ville strosa runt i Marais men gick vilse någonstans runt Bastille och kom fram för sent för att kunna rädda mitt humör som var på väg ner i en rasande fart. Jag ville bara kolla på fina kläder, dricka gott kaffe och äta en bakelse men jag kände verkligen inte för att orka hitta något bra fik (alla fik är bra egentligen, men inte idag) så jag åkte hem med massarkerade fötter och klump i halsen.

Väl hemma mötte jag Ida och berättade om min usla dag så hon gjorde lyxkaffe med varm skummad mjölk och socker. Bästa fiket i Paris.


Igår införde vi dessutom en ny tradition. Varje tisdag ska vi turas om att laga mat och denna tisdagen började Ida med Paris godaste färska lax från snabbköpet och pestopasta. Jag pysslade upp lite vimplar för att fira vår nya tradition och dukade med servetter (toalettpapper vikta i fina former).

Säg ditt
Postat av: caro

hahaha naw gulligt

gå till ett apotek och köp nåt riktigt starkt medel, de har allt i frankrike! :D

2011-02-10 @ 20:11:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0