Work
Det är lite tomt här på bloggen nu för tiden känns det som och jag skyller allt på American Apparel. Denna vecka jobbar jag övertid för att få cashen att rulla så det kommer nog att vara tomt några dagar till.
Igår var jag till och med på jobbet utan att jobba (ja du hör, allt är deras fel). Det var nämligen Friends and Family night och alla inbjudna fick 30% på allt. Jag var där och drack graits öl, lyssnade på DJmusik och lekte med vänner. Det var roligt. Nu måste jag gå, börjar jobba om en halvtimme.
Igår var jag till och med på jobbet utan att jobba (ja du hör, allt är deras fel). Det var nämligen Friends and Family night och alla inbjudna fick 30% på allt. Jag var där och drack graits öl, lyssnade på DJmusik och lekte med vänner. Det var roligt. Nu måste jag gå, börjar jobba om en halvtimme.
Norway
Det som har hänt i Oslo är obeskrivligt fruktansvärt. När jag pratar med mina franska kollegor om det blir jag nästan lite stött då de bara har sappat förbi nyheten som vilken sommarslö nyhet som helst. Det är inte en liten lokal Norge-nyhet som bara berör de drabbade, det är en nyhet för mänskligheten, om mänskligheten, som berör alla, och ingenting man borde sappa förbi.
Jag kom på mig sjäv med att sitta och lyssna på denna låt nyss. Namnet är passande, för övrigt har den nog ingenting med saken att göra.
Jag kom på mig sjäv med att sitta och lyssna på denna låt nyss. Namnet är passande, för övrigt har den nog ingenting med saken att göra.
Commercial
Innan jag skaffade Spotify unlimited (så hemskt skönt att ha) blandades reklamer från Lund och Sverige med en massa franskt pladder. Spännande att de vet precis var jag är på jorden. Reklamer på Spotify brukar vara "dagens I-landsproblem" eftersom det är så fruktansvärt irriterande att man mest vill slänga ut datorn genom fönstret, men en av de franska reklamsnuttarna innehöll denna låt...
...och den är ju ganska bra.
...och den är ju ganska bra.
À vendredi
Idag är jag ledig och tydligen förkyld. Det är skönt och irriterande. Skönt att vara ledig, irriterande att snoret kittlar näsväggarna så att jag behöver nysa så att snoret skvätter varannan minut. Nej så förkyld är jag inte, bara lite snuva, utan skvätt. Jag har spenderat dagen inne med myströja från London och favorithalsband. I eftermiddags var jag i och för sig inne vid Étienne Marcel och drack te och åt rabarbertarte med min vän så helt bedrövlig har jag inte varit idag.
Det är elakt tråkigt väder i Paris nu för tiden så jag tog på mig kaninstrumporna för att inte frysa.
Den här hittade jag utanför kafféet jag satt och smaskade brunch på en annan trött dag, bredvid en hög med böcker. Det var en kvinna som höll på att flytta som ställde ut saker hon inte ville ha längre (väldigt vanligt att hitta madrasser, soffor, stereor eller toalettsitsar på bostadsgator här) och jag tyckte att den här var för fin för att inte bli min så den fick följa med hem.
Innan jag fick jobb här kändes sådana här dagar så jobbigt hopplösa men nu när jag annars har något annat att göra om dagarna är det skönt att faktiskt välja aktivt att inte göra någonting när jag kan.
Det är elakt tråkigt väder i Paris nu för tiden så jag tog på mig kaninstrumporna för att inte frysa.
Den här hittade jag utanför kafféet jag satt och smaskade brunch på en annan trött dag, bredvid en hög med böcker. Det var en kvinna som höll på att flytta som ställde ut saker hon inte ville ha längre (väldigt vanligt att hitta madrasser, soffor, stereor eller toalettsitsar på bostadsgator här) och jag tyckte att den här var för fin för att inte bli min så den fick följa med hem.
Londres
För någa veckor sedan åkte jag till London för att ha tea-time, shoppa vid Brick Lane, åka röda dubbeldäckare och såklart krama sönder oerhört saknade vänner. Det blev en galet bra vecka med allt det jag ville göra och lite till. Det är svårt att inte ha det bra eller fnissa sönder när man får vara med sina bästa vänner.
Finaste Julia och jag i Hyde Park under det svenska midsommarfirandet. Kändes som om man var i Tantolunden och det fanns till och med en liten midsommarstång. Kul för utlandssvenskar med små grodor ibland.
Ena handen fick hålla i snappsvisebladet och den andra i brittisk cider.
Bästa Maria med tillhörande kostymgossar utanför Borough Market. Eller ja, männen hörde väl mest till marknaden och inte så mycket Maria. Däremot tillhörde hon ett antal kulinariska upplevelser i köket i Queensway.
På promenad från Queensway till...
...Portobello Road.
Finaste Julia och jag i Hyde Park under det svenska midsommarfirandet. Kändes som om man var i Tantolunden och det fanns till och med en liten midsommarstång. Kul för utlandssvenskar med små grodor ibland.
Bästa Maria med tillhörande kostymgossar utanför Borough Market. Eller ja, männen hörde väl mest till marknaden och inte så mycket Maria. Däremot tillhörde hon ett antal kulinariska upplevelser i köket i Queensway.
På promenad från Queensway till...
...Portobello Road.
Heather gray
Idag är det lördag (höll på att skriva fredag) och jag slutade jobba alldeles lagom till regnet som har fallit ända sen cykelturen hem. Lite monsun är det faktiskt.
På det nya jobbet trivs jag verkligen jättebra. Jag trodde att personerna som jobbar på American Apparel bara är snygga och dryga men de är mest hemskt trevliga istället (och snygga i och för sig men det är ju inte det som räknas). Trots att jag inte kan mycket franska klarar jag mig bra då jag jobbar nere i underjorden, även kallat lagret. Bossen har förbjudit mig att prata engelska så att jag ska lära mig mer franska och kanske få jobba uppe i butiken snart.
På lagret är stämningen i alla fall alltid på topp och killarnas (jag är ensam tjej förutom en isländsk snäll flicka) iPhones turas om att DJ:a. Det blir väldigt mycket hiphop, på franska och så lite Outkast och så lite Metronomy och när jag inte springer runt bland trångställda hyllor för att hitta den där martiniblåa tubtoppen så har jag lunch med en baguette vid St Martin-kanalen.
Den här låten har spelats nästan varje dag på jobbet och innan jag började på American Apparel fick jag lyssna på den på varje förfest hos vännerna i Montmartre. Den är bra.
Hats
När det är vinter är huvudbonad nästan obligatoriskt för en nordenbo men ju närmre man kommer sommaren blir svetten tätare i pannan och tillslut har man bara på sig myssen om man verkligen vill.
Min fjärdermössa som jag har varje dag tempen sjunker under 0. Tur att jag inte har behövt ha den sen februari.
Idas svarta slokhatt som jag lånade när jag var i Versailles med fina vänner för picknick och blommor. Jag hade bränt pannan i solen dagen innan så det var en både behövlig och önskad hattdag. Och mina vita handskar såklart.
Idas mysse.
Min röda lilla sjömanshatt/pillerask
Idas och min hattkrok fullproppad.
Vive la France
Idag är det Frankrikes nationaldag, eller jour de la Bastille som de kallar det. Vid Eiffeltornet skjuts det iväg raketer värre än på nyår och jag hör dem dundra ända hit (jag bor ungefär lite mer än en halv mil därifrån). Här hemma firar jag med fläderblomssaft och nytvättad tvätt från tvättomaten.
Nu ska jag diska och gå och gå och lägga mig, är vidunderligt trött efter två bokstavligen svettiga dagar på jobbet. Sa jag förresten att jag har fått jobb på American Apparel?
Voisines
Här om dagen var jag inne hos grannarna och tittade på Twin Peaks och åt jordgubbar. De är också svenskar och väldigt trevliga. Lägenheten ligger vägg i vägg med vår och är exakt likadan förutom att de har kaktusar och Spice Girls.
Om man sticker ut huvudet genom fönstret kan man se pelargonerna i fönstret till lägenheten bredvid, och där bor ju jag.
Nymph
Jag har ju glömt att berätta om den andra visningen jag besökte. Det var Franck Sorbier som i vanlig ordning hade en visning lite utöver det vanliga på Cirque d'hiver, en cirkusliknande teaterlokal. I en trollbindande atmosfär visades det upp kreation efter kreation i en liten saga av skogsvarelser. Så kände jag i alla fall.
Jag filmade med min egen kamera men den är så sorgligt dålig på film så jag snodde den här från din tub istället.
Psst, du kan trycka fram till 1.30 för att slippa känna dig dum över att du inte förstår franskan. Så kände jag i alla fall. Eller titta på bilderna nedan istället.
Jag filmade med min egen kamera men den är så sorgligt dålig på film så jag snodde den här från din tub istället.
Psst, du kan trycka fram till 1.30 för att slippa känna dig dum över att du inte förstår franskan. Så kände jag i alla fall. Eller titta på bilderna nedan istället.
Haute parleurs
Jag är hemma i Paris igen. Sedan jag kom i fredagsmorgon har jag hunnit med lite vardagskaos och mycket kärlek till min favoritstad på jorden. Jag insåg att London är en helt underbar och fantastisk stad men den slår inte Paris på långa vägar och jag kan inte riktigt att sätta fingret på varför. "För att det är Paris" är ju ingen tillräcklig förklaring.
Igår satte jag i alla fall på mig min finaste kornblåa klänning och Idas röda Armaniläppstift och gick och kollade på Stephan Rollands haute couturevisning i den fantastiska salen i Théâtre national de Chaillot vid Eiffeltornet. Det var min första couturevisning och ungefär det vackraste jag sett på länge.
Här sitter de viktigaste gästerna på front row, bla Olivia Palermo i grönmönstrad klänning och glajor.
En av klänningarna med vattenfallsliknande släp. Magiskt.
Finalkreationen som fick en konstpaus och ännu pampigare musik innan den avslöjades och dränktes av aplåder och bländande fotoblixtar.
Släpet var så tungt att modellen var tvungen att lutande trampa sig framåt för att kunna vända hela skapelsen om och ta sig tillbaka.
Sedan var det defilé och kreationerna kom ut en sista gång för att ta emot aplåder och bli förevigade framför smattrande objektiv.
Igår satte jag i alla fall på mig min finaste kornblåa klänning och Idas röda Armaniläppstift och gick och kollade på Stephan Rollands haute couturevisning i den fantastiska salen i Théâtre national de Chaillot vid Eiffeltornet. Det var min första couturevisning och ungefär det vackraste jag sett på länge.
Jag lyckades filma en liten snutt innan minnet på kameran proppades fullt men kvaliteten är tråkigt nog pinsamt dålig och gör inte kläderna rättvisa alls.
Därför tog jag lite bilder också.
Här sitter de viktigaste gästerna på front row, bla Olivia Palermo i grönmönstrad klänning och glajor.
En av klänningarna med vattenfallsliknande släp. Magiskt.
Finalkreationen som fick en konstpaus och ännu pampigare musik innan den avslöjades och dränktes av aplåder och bländande fotoblixtar.
Släpet var så tungt att modellen var tvungen att lutande trampa sig framåt för att kunna vända hela skapelsen om och ta sig tillbaka.
Sedan var det defilé och kreationerna kom ut en sista gång för att ta emot aplåder och bli förevigade framför smattrande objektiv.
Ool
Vill ligga med ryggen mot en sval plastsolstol medan solen bränner sönder näsa och knän. Sedan vill jag hoppa ner i ett svalkande vatten med rumpan först och plaska ner den stekheta marken omkring så att jag inte bränner fötterna när jag går upp för att torka i solen igen.
