Det luktar odiskade köttfärstallrikar och rosévin. Ute regnar det och jag ska snart ta mig i kragen och släpa mig själv in i duschen, eller i alla fall till en tandborste.
Igår kom jag hem från Hornstull kl 6 i morgondiset. Förrgårnatten var alltså en riktig höjdare. Maria och jag inledde kvällen i min lilla stuga med vin, lakritstroll och kolianska päron. Det låter som en riktigt fräsh efterättsbuffé men här snackar vi förfest med Nile City. Efter efterätten, oj förlåt, förfesten, susade vi till Strand och hade det väldigt dansant och festligt. Vid stängningsdags råkade vi hamna på en fyramanna-efterfest som var mest mysig eftersom jag råkade halvsova genom hela tillställningen. Detta dock till aukustiska, egentolkade toner av MGMT:s Kids, fint. Sedan bar det som sagt av ut i det iskalla morgondiset och vi tog de riktigt tidiga morgonpendlarnas saltsjöbana hem till var sin säng.
Jag genomförde ännu en stöld av bilder från Idas blogg. Jag hade bara tagit med mig min älskade engångskamera till ett visst kalas. Hur älskad kameran än är så är det lite svårt att få in oframmkallade bilder i datorn.
Här är i alla fall tårt-tack-kalaset hos Pyken, som höll ett finfint tal och var dagens blomsterflicka med aktivitet; rosutdelning.
Hon hade dukat jättefint med finaste servisen och vita och rosa rosor.
En lycklig kväll när vi lagar musslor och dricker vin på Långholmen, eller när vi står och fryser på Popaganda till brittiska toner av Belle and Sebastian (som jag lyssnade på till döden när jag var tretton och tonårs-deppig).
Framför kakelugnen på Långholmen.
Musselpasta
Siri och Angela
Popaganda.
Hur har er helg varit?
TRANSLATION: Happy times with mussel-dinners and wine in Stockholm, or late nights at festival Popaganda with Belle and Sebastian, Robyn and Shout out Louds.
Utanför Vickleby på Öland har havet lagt av sitt fotoutseende, det himmelsblå, och vräker vilt vrålande över stranden, slår störtvågor över bryggan över kajen, ända upp på gräset. Luften är en dimma av saltvatten som murar igen mina ögon, vinden och havet är samma sak, det dånar och brölar, mitt hårs rivs bakåt, västen är nära att slitas av, motståndet är så kraftigt att jag får gå baklänges ett tag tills vi rundat viken och kommer i lä längst borta vid udden.
- Här badar vi, säger mamma och börjar raskt klä av sig.
Jag doppar en tå i vattnet och ryser av kyla. - Åh, men det är inte så farligt kallt ändå, säger jag.
Sedan hoppar vi i. Simmar med snabba, ryckiga tag och doppar huvudet innan vi springer upp på stranden och lufttorkar i orkanen. Känslan av oändligt liv, av trots och styrka gör mig hög som av droger. Ja, det är nästan som att vara förälskad och på väg till ett hemligt och förbjudet möte.
Hemma vid stugan plockar vi gigantiska, närmast magiska Champinjoner på Alvaret. Vi grillar dem till middag med färsk lax och rödbettor. Stora, djupt skära hallon till efterrätt med gammeldags gräddmjölk. Och jag ryser av lycka över sommarens sista dagar av semester.
PS. Svamparna ser väldigt läskiga ut, jag vet. Men de smakade...magiskt!
TRANSLATION: A few last summer snaps from a mini-holiday with mum at our country house in Öland.
Efter en lyckad och intensiv vecka var det på sin plats att fira att mitt märke Ida Pyk fyller ett år! Och det gjorde jag genom att bjuda mina fantastiska medarbetare på kaffe och tårta på Långholmen.
Jag och min duktiga assistent Mikaela, som fick jobb hos mig som assistent här genom bloggen. Vi åt prinsesstårta och alla fick var sitt Ida Pyk plagg och en vit ros.
- Ursäkta mig, vet du var Ture Sventon är? - Eeh, om du är seriös då har jag ingen aning. - Jag är seriös, du vet inte var Ture Sventon bor? - Ture Sventon? - Ja, han har en flicka som gör pastejer i källaren. - Nej tyvärr, ingen aning.
Dagens konversation utspelade sig vid ett övergångsställe på Folkungagatn. En svettig, lite överviktig (då fysiskt menat) man i ljusblå piké kom fram till mig och ville verkilgen veta om han gick åt rätt håll för att komma till Ture Sventons hus. Vad jag vet så är Ture Sventon lika riktig som Ville Vessla, som är lika riktig som jultomten. Var mannen seriös? Det lär jag nog aldrig få veta. Däremot är jag ganska säker på att han aldrig riktigt fann det han letade efter.
Illustration: Sven Hemmel
Innan detektivincidenten visase jag mitt söder för Maria, det vill säga Beyond Retro, Grandpa och min favorit; Stockholms stadsmission vid Nytorget. Jag tror seriöst inte att jag någon gång har gått ut från den butiken tomhänt. Sorgligt eller härligt, välj själv. Idag var självklart inget undanatag; ett par krämgula byxor med fantastiskt fall ligger nu himma på soffan och väntar på nål och tråd.
Efter SoFo gick Maria och jag och drack varma drycker (chai och espresso) på Coffeehouse by George. Det behövdes lite värme innifrån, utifrån kom det ju bara vind och kyla. Sedan shoppade vi loss på Ica och tog saltsjöbanan hem. Trevligt.
Idag fick jag ett samtal från vårdcentralen. Jag har inga vätskor i bihålorna. Det lite tråkigt tycker jag för jag vill må bra. Just nu sitter jag t.ex. med huvudvärk men jag kan inte skylla på bihålorna och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Läkaren som ringde sa att jag borde gå dit igen och bli undersökt igen. Vi får väl se.
Du får ursäkta mina klagorop men situationen är krävande.
Igår cyklade jag ner till sjön och tog med mig hela teckningspåsen, fylld med pennor och papper, till och med akvarellfärger. Blev dock bara lite skissandes. Det kändes väldigt pretto att sitta på en sten vid en vindstilla sjö, så jag såg nog ganska fientlig ut i början.
Efter ett tag av blyerts kom några pojkar, 7-9 åringar, och fiskade tio meter bort. De var sådär söta som barnsliga pojkar är, pratade om att de hade hoppat studsmatta i sommar och att de hade fångat en jädda en annan gång de var och fiskade. Sedan kom de på att det var superroligt att ropa hallå till mig så jag vinkade lite till dem, efter ett tag. Det slutade med att de kom fram och tittade på vad jag hade ritat, superspännande ju! "Ska du sälja dem?" frågade en och "Oh, hur gjorde du det där?" frågade en annan då ännu en annan svarade "men döh, hon ritade ju". Det var lite härlig eftermiddagssocialisering. På lördag hoppas jag dock på att prata med pojkar som i alla fall är större än de fiskar de fångar.
Det här är egentligen bara ett kladdverk men jag gillar själva motivet. 20-tal, mums.
Sitter och försöker kolla upp franskkurser i Paris till i vår, hoppas nämligen på att det bir min nästa bo-stad. De går dock sådär, förstår mig inte på Sorbonnes hemsida och kan ingen franska. Får försöka ännu mer i ett lite piggare tillstånd. mina kinder och mungipor dinglar vid tårna och kladdkakan som jag och min vän bakade igår tog nyss slut. Jag är en liten degklump på väg att klibba sig fast i soffan och jäsa riktigt fet. Måste borsta tänderna.
Helt plötsligt kom jag att tänka på att den fjärde säsongen av Gossip Girl börjar i USA den 13 september och var tvungen att se trailern. Den dödade inte mina Parisdrömmar i första taget heller, se och njut.
Nu ligger två tvättar i maskinerna och fler ska det bli. Har en riktig upprensning i stugan, det ser ut som en knarkarkvart som Anakin skulle sagt. Eller som jag säger, ser ut som Mikaelas hem med en slö Mikaela i. Nu är min modevecka slut så nu tänker jag inte bo på en bädd av hår, damm, smulor och annat svårdefinierat.
Under de dagar jag lekte på modeveckan lekte jag mest med Kajsa. Vi hade väldigt roligt. Vi försökte få ihop så mycket gratissaker som möjligt, i alla fall jag. Uppdraget lyckades sådär.
Sedan gick jag hem och åt mackor och tittade på den fina rosen som jag fick av Pyk på tårt-tack-kalaset.
Så Ida Pyk blev årets Rookie 2010 och jag är så otroligt glad över att ha fått vara med från början, från de första Sarkozy-tishorna till en ärofylld modeutmärkelse, fantastiskt!
Jag snor lite bilder fårn Idas blogg för att illustrera min måndag. Det är dock jag som har tagit bilderna (hennes kamera) så en riktig stöld är det ju inte.
I väntan på vinnarresultatet, kaffe och magasin.
Ida med ett av priserna, den blygsamma summan 20 000:-
Margareta Van den Bosch och company
Modellerna med Pyk-kläderna
Jag med Idas pris från Kosta Boda, tror den kallas Pantern. Tung.
Mellan pressfrullen och visningen skyltade jag och Kajsa med Pyk-kläder på Tjallamalla på Bondegatan, gå dit och kolla in den vettja!
Och så gick vi runt på biblioteksgatan och hamnade på ELLEs pop up-place. För mycket blixt.
Ida på väg ner mot runwayen (hur skriver man det egentligen på svenska?)
Manlig modell i korkskruvar
Modellerna klappar i händerna
Kim Hagelind och Gunilla Pontén minglar efter visningen
Ida och dj-kompisen Carl Brolin som kvällens musikmaskiner på F12
Idag åt jag en chokladcroissant till frukost. Den var god men jag är trött och har ont i huvudet trots ipren. Mina bihålor bannar mig. De har varit elaka länge nog nu, är det inte sånt som kallas mobbning? Jag borde gå med i den där organisationen Friends, den som har reklam på TV med en mobbad ginger. Jag är en ginger, och bihålorna är mina bullies. Imorgon ska jag gå och röntga mig hade jag tänkt. Drop in röntgen, låter lagom seriöst. Det var kul att läsa min remiss, jag hade en "tacksam undersökning!". Det står även att jag "förnekar feber, och gult sekret från näsborrarna". Brottsligt?
Nu ska jag nog gå och bada, och handla. Sen ska jag vila med kladdkakan som jag bakade av de två äggen som höll på att springa ut. Imorgon ska jag träffa Ida Pyk igen (vi träffades i torsdags och på tåget upp till sthlm förra veckan, sammanträffande) och lämna av tishor med tags och planera med Pyk-gänget runt modeveckan. Jag och min vän Kajsa ska göra skyltningen på Tjallamalla på Bondegatan på måndag, hur kul är inte det.
Smeten är nästan godare än kakan.
Smaklig va? Lite urban feeling på den tycker jag, lite ruff med kladd på sidorna, och att någon redan har ätit av den.
Har precis sett klart The Talented Mr. Ripley, igen. En ruskigt snygg, vacker, häftig, kittlande, äcklig och spännande film. Miljöerna är helt fantastiska, precis som skådespeleriet. Italien på 50-talet med en gyllenbrun Jude Law i stråhatt och vita, upprullade bomullsbyxor, sa jag att jag tyckte att det var en snygg film?
Jag måste se Tom Ford-filmen också. Men först ska jag sova.
Igår försvann hela dagen i ett grått, blött (no shit Sherlock) regn. En fin dagenefter-dag. Jag tittade på tv med systern, ritade, åt kaka och tog en eftermatenpromenad med P&A. Har jag glömt att säga att jag är i Lund? Det är jag iaf. Lite i Malmö också. Hade en hel kvalitetsdag med min bäste bror i onsdags, med hamburgermat och uttittning av riktigt snygga mansskor. Robert har alltid klagat på att tjejer har ett mycket bredare utbud när det kommer till kläder och mode, vilket jag håller med om, men på senaste tiden har jag blivit så avundsjuk på herrskor. Jag är på jakt efter snygga sommar, höst och vinterskor men det är ju svårare att hitta än äkta Louis Vuitton på Erikshjälpen (inte för att jag har letat efter det sistnämda, men tänk dig senariot). Så hojta till om du ser några snygga pjucks, jag är idel öga.
Nu cyklar jag till Lund City och umgås med ännu en fin och saknad lundavän. Tror jag ska köpa några engångskameror när jag ändå är där, är väldigt roligt att ha.
Förra veckan råkade jag sappa förbi Svt:s modeprogram Fashion när jag satt och hade ledig tid i skärgården. Hade ingen aning om att det programet gick igen, vilken liten lycka. Just det avsnittet jag såg färdigt på handlade om herrmode och jag blev helt pirrig i magen av ett klipp från Kenzos visning där modellerna gick runt en liten rondell tillsammans med gamla bilar och en gammal buss som de tillslut hoppade på och susade runt i. Killarna hade så mycket fint på sig och hade så söta Banarne-frisyrer att jag var tvungen att gå in och kolla på hemsidan. Här är några av mina favoriter i alla fall.
