Sen är det julafton och jag är i lilla Lund och insuper julkänslan så mycket det bara går. Det var som att jag julpyntade mitt liv genom att komma hit igen. Från ett blinkande blått Paris med tacky karuseller till julkransar, hyacinter och äggkartongstomtar. Jag tror att mysigt är ordet jag letar efter.

Sitter och lyssnar på pampig deppmusik (tänk U2 och Band of horses) och tänker på att jag om nästan exakt en vecka befinner mig i lilla pluttful-Lund igen. "Varför?" tänker du och jag vet faktiskt inte själv just nu. Vill inte lämna Paris och alla personer som stannar kvar. Just nu känner jag mig korkad som åker och förstår ingenting alls men jag tror att jag kommer fatta när jag väl är hemma igen. För det är ändå hem jag kommer.

Nu är jag förkyld. Rummisen var sjuk förra veckan så det var nästan väntat men kul är det inte. Har hela huvudet fullt med snor som bara vill ut. Därför köpte jag vitaminbrustabletter igår och dem är förvånandsvärt goda, smakar apelsinläsk. Förundras fortfarande över franska läkemedel alltså.

Nu är det mindre än en vecka kvar på jobbet på American Apparel och jag tycker att det går så långsamt. Trodde det skulle vara tvärt om när jag väl såg ljuset i tunneln, att jag skulle njuta av att jobba då det var mina sista svettiga timmar men icke. Samtidigt är jag fylld av en väldigt konstig känsla. Jag längtar hem så hemskt mycket men blir ledsen när jag tänker på att inte vara här. Det är konstigt att avsluta kapitel.

Firar adventsöndagarna hos kusinen vid Champs Elysées med pepparkakor, clementiner och svensk julmusik som upptrappning innan den svenska hemkomsten och perfekt bakishäng. Julmusik på franska är dock också roligt.

Igårkväll blev jag rånad. I min lägenhet här i Paris. När jag var ensam hemma i fåtöljen. Nu är det fan dags att flytta hem.

Jag är oskadd men chockad. (Det är inte jag på bilden)