Jag sitter och cruisar genom bloggen från parisåret. Det var så mycket jag gjorde och inte gjorde då märker jag. Jag utforskade staden, gick promenader i parker och på gator, gick på marknader och pratade franska. Jag frös inte i september, åt inte lingongrova till frukost, åkte inte buss och tunnelbana till jobbet. Jag vet att jag inte var toppenlycklig och bekymmersfri bara för att jag bodde i Paris, för det var jag inte. Ibland var det extremt jobbigt med familj och vänner så långt bort och paddor till fransmän som fick en att le lite men sen sloka ännu mer, men hela vardagen blev i alla fall lite vackrare. Livet var nästan likadant som det är nu, fast jag hade Paris runt mig. Det var fint och jag saknar det så att det suger till i magen.

Kanske jag borde flytta dit igen? Eller till San Francisco, eller Köpenhamn?

Varför är man aldrig nöjd.