På fredag morgon tar jag tåget från St Pancras station i här i London till Gare du Nord i Paris. Innan dess ska jag fika i Covent Garden med en av de mest saknade londonborna, shoppa på COS, strosa kring på Portobello Market, gå på något museum (om jag lyckas bestämma mig för vilket) plaska runt i brittiska vattenpölar och åka röda dubbeldäckare. Därför ses vi igen i Paris!
Såg förresten den här tjejen på Top Shop på Oxford Street idag. Blev nästan pinsamt starstrucked. Bilden är dock inte alls min eller från Top Shop.
Nu sitter jag i en hotelliknande lägenhet vid Notting Hill i London. Jag har semester. Det känns dumt att säga att jag har semester för jag har inget att ha semester från. Jag hälsar på saknade kompisar låter bättre och lite mer sant.
Det är allt annat än sommar i Paris och jag börjar bli trött på enformigheten. Mulet, regnigt och stundtals även kyligt. Grått med andra ord. Paris blir grått så fort solen går i moln då alla väggar och hustak ligger på samma gråskaliga färgkarta som himlen. Tur då att det finns så många gröna parker att vila ögonen på.
Här om dagen var jag och en vän på SI (svenska institutet) här i Paris och drack bryggkaffe och njöt av solen med kritisk litteratur och ett ritblock. Jag lämnade mitt CV och hoppas på att få jobb i kaféet, kanske till hösten om jag är kvar. Det är väldigt mysigt på SI, hela atmosfären är välkomnande och trevlig.
Sedan gick vi runt i Marais och tittade på bra andrahands-shopping (äntligen har jag hittat den). Jag hittade några bilder på några väggar också.
Det har regnat i en evighet i Paris nu. Sommaren blev kort och slutade när juni började. Så känns det i alla fall. När det regnar och man för tillfället är ensam finns det förmodligen jättemycket att göra i en stad som Paris men jag har inte kommit på en enda. Därför har jag lekt med datorn, lyssnat på musik (skaffat spotify unlimited), tittat på Sex And The City, städat, tvättat och promenerat i regnet.
Här om dagen tänkte jag gå min vanliga promenix till kyrkogården (Père Lachaise) och sen skutta runt bland rosenbuskar i miniparken på vägen hem men jag tog mitt svarta sagoparaply och valde höger istället för vänster och hamnade småvilse. Det var väldigt intressant. Jag hittade både en ny trädgårdspark och en metrostation jag aldrig har hört namnet på innan (tydligen Faidherbe Chaligny).
Har precis kommit hem från en dag i jobbsökandets tecken. Jag och min, för dagen, jobbsökarkompis började på Champs Elysée och betade av Zara, H&M, Le Petit Bateau, Kusmi Tea, Promod, Naf Naf, Massimo Dutti och åkte efter en snabb parklunch vidare till le Marais för att söka på American Apparel och ett särskillt café. Så nu är det bara att vänta på att fonen ska ringa eller mejlinkorgen plinga.
Helst av allt vill jag jobba i butik, och väldigt gärna i Marais då det tar ungefär tio minuter för mig att cykla dit och är, enligt mig, ett av Paris mysigaste och härligaste kvarter. På American Apparel ska man helst ha ett CV med helkroppsfoto. Är det för att se om man är material för deras nästa reklamaffisch?
Bilder från American Apparels hemsida. Tror det ska vara reklam för deras kläder.
Idag har jag mest gjort ingenting. Du vet en söndags som slarvas bort åt att gå med paraply i regnet, fixa saker på datorn, prata i telefon, chatta på skype och kolla på Sex And The City. Imorgon ska det dock spruta ut CV:n från händerna på mig. Jag ska söka till allt från glasskiosker till Disneybutiken på Champs Elysée. Sedan är det bara att hålla tummarna och hoppas på att min franska räcker.
De senaste dagarna har varit både tomma och fulla av olika saker. Idag var min första må-ganska-bra-efter-förkylnings-dag men istället för huvudvärk har jag fått hosta. Imorgon ska jag i alla fall vara frisk som en nötkärna för då ska jag och mina klasskompisar stå i den stora gamla aulan på Sorbonne i kornblåa käper och hattar med tofs. Eller de klasskompisar som också klarade slutexamen eller inte åkt hem det vill säga. Vi ska få diplom och se glada ut och jag tror att det kommer gå väldigt bra och vara ganska så där franskt och roligt.
Innan ceremonin imorgon ska jag ut och leta jobb. Därför måste jag nu skriva klart några personliga brev och sådant som behövs för att vara intressant. Helst på franska. Bonne chance pour moi!
Jag sitter i vår kuddfyllda fotölj och snyter borrarna i takt med skratten. För tredje dagen i rad är jag dunderförkyld och har idag underhållt mig med Seinfeld, South Park och Humorhimlen i P3 mest hela tiden. Nu sitter jag med dundrande huvudvärk och lyssnar (skrattar) på Hassan och vet inte om jag är för trött och sjuk eller om det faktiskt är extremt roligt att koppla samman två pizzerior på telefon. Du får avgöra själv.
För någon månad sedan var jag på en antikmarknad som hade slagit upp två gator bort från min lilla passage. Där fanns allt från dumbo-snökulor och hundraåriga gunghästar till gammal opiumparfym från YSL. Jag hittade ett vykort från okänt årtal. Det är skrivet en liten hälsning på baksidan, med adress till avsändaren. Jag sökte upp adressen på google-maps och fann att på just precis den adressen finns inte längre något hus. Jag snokade lite till och kollade upp namnet på den skrivande och det finns två stycken vid det namnet i USA idag, den ena är i 90-årsåldern och den andra runt 100. Men vad finns det mer att göra? Jag tror inte jag vågar gräva mer, som min kompis sa "det låter som början på en dålig thriller".
Dear Antoine How are you getting along? I'm getting along fine and hoping you are the same. Do you remember me? I'm the fellow that gave you the cigars while in France. Hoping you had a nice Christmas and hoping you have a very happy new year. Give my best regards to your family and i'll be saying so-long and best of luck. Sincerely yours,
En natt var jag ute och kalasade med mina bästa pariskompisar (som sorgligt nog redan har återvänt till svea). Vi började med att dansa till MIA hemma hos mig med uppkorkade vinare och rött läppstift. Sen åkte vi iväg till Pigalle och Chez Moune och drack öl och dansade till stängning. Då bestämde vi oss för att vi bara måste se soluppgången så vi begav oss mot Champs de Mars och Eiffeltornet. Allting var väldigt parisiskt och det kändes som vilken klyschig film som helst.
Sedan tog jag metron hem och sov bort halva dagen. Men det gör ínte så mycket när man har varit uppe hela natten vilket händer lite då och då.
Jag sitter med fönstret öppet och lyssnar på passagens oväsen och melodier. En koltrast sjunger påhittiga toner i träden på takterassen mittemot, en petite fille sparkar sparkcykel och åker långt framför sin mamma som går med trötta klackskorssteg. I lägenheten bredvid har de satt på hip hop-musik och ibland hör jag höga skratt tränga sig genom den gamla väggen. En vespa kör förbi och parkerar längre ner på gatan, kedjelåset skramlar när cykeln blir säkrad inför nästa åktur.
Själv sitter jag och pillar på en söndermosad påskhare. Den smakar fortfarande gott trotts att den ser ut som hagelslag. När jag var liten var jag alltid galet försiktig med påskharefoliet (även chokladtomtefoliet och allt annat folie med ett ansikte för den delen) så att det inte skulle gå sönder eller skrynklas ihop och bli fult. Nuförtiden tycker jag inte att foliet är särskillt viktigt, det är ju chokladen jag vill äta.
