Come downstairs
Igår var det halloween så när ljuset försvann och månen la sitt sken över den stora staden så kom nattens alla varelser fram ur sina hålor. Jag fick se allt från kvinnor med snopp, poliser i trosor och BH och prickiga katter till doktorer, vampyrer, high school zombies och hattmakare. Själv gick jag över gränsen med min alldesles för vågade utstyrsel; partykjol, spets och mask.
Så slutade natten tillslut på stureplan och Pure, en andra gång men nästa gång åker nog tunnelbanan åt andra hållet.
Worth fighting for
Nu tar jag av mig jeansen och sätter på en film. Välkommen fredag.
Bild från Flickr.
What do we get
Idag körde jag runt i Bagis igen bland alla pastellvillor och knasiga korsningar. Stressen kring det där fina lilla kortet som jag hoppas på att få innan året är slut ökar.
Min vägg mitt emot min säng trivs med tidningsblad.
I'll strech my legs
Mina koppar, som gjorda för kafferep en regnig oktoberdag.
I will shrink her
När vi vaknade i morse dunsade båda våra hakor i golvet. Hela världen var vit, påriktigt. Tydligen har det snöat sedan 5 i morse och så var det hejdå till plusgraderna.
Den vita fjäderskruden dammades av, i oktober, det känns väldigt fel.
Ännu en förvrängd bild. När träden är fulla av röda och gröna löv och äpplen ska det väl inte vara en decimeter snö? Hu?
Up the gun
Nu är vi snurriga av trötthet efter en dag på stan med klackar och oljerockar så vi lyssnar på våra collegekompisar Vampire Weekend och borstar tänderna.
Ska vi låtsas att vi bor här tillsammans? Bild
A whale's heart
Little lion man
Vid skymning gick jag och handlade, vilket var mysigt med väldigt mycket fredagskänlsa. Jag var nog den enda på hela Maxi som inte köpte läsk/godis/chips/tacos eller gick runt och muttrade om vilken sallad som passade bäst till lammbiffar, ruccola eller palermo, ruccola eller palermo? Själv köpte jag mjölk, mannagryn och handtvål, man ska ju inte tro att man är något, lagom är alltid bäst, inga konstigheter.
Nu har jag i och för sig förmodligen gjort som välidigt många av Maxibesökarna också gjorde efter sin tacos, tittat på Idol. Popkornen har frossats och soffan har blivit riktigt mysigt rumpvarm. Nu chattar jag med min fine far på msn. Han är i USA och blir förvandlad till cybernörd. Har redan skaffat fejsbook.
Den stora tjejen är rik och bär Alexander McQueen, ringarna Topshop, klänningen H&M, väskan Warehouse och till halsbandet kommer jag inte ihåg vad designern heter.
Get out
Jag har nämligen bestämt mig för att inte vara svimfärdig en gång i månaden och någon viskade i mitt öra att man kan äta piller mot det så varför inte tänker jag? Kommer i och för sig att bidra till ett ojämställt fisksamhälle med all östrogen och kanske får jag en lite större byst, men det är faktiskt inget jag säger nej till. Stackars fiskar dock.
Under Cocos umbrella
Tänk vad praktiskt, en solhatt och ett paraply. Kan det bli mer lady?
Älskar denna byxdress, Louis Vuittons byxdresser är dock för det mesta väldigt ha-begärliga, eller tänker jag på Marc Jacobs? Svårt att veta, same Marc, different names.
Thieves
Ganska söt biljettautomat.
Maria chillar på trottoaren.
Jag försöker dölja mina otrevligt ömma trampdynor.
Nästan som modern konst. Fast lingon.
Har hört att yoghurt hjälper mot svamp.
How do you do your mojito?
Här hoppas jag att jag bor i vår. Men vem är det som står och filurar bakom buskarna?
To carry alone
Bon råkade följa med mig hem också så jag har läst magasin, druckit rött te och lyssnat på radio lite. Jag gillar Bon, de har ofta väldigt inspirerande och bra plåtningar, intervjuer och artiklar men ibland kan det bli lite för pretto. Vissa människor är verkligen parodier på sig själva som överambitiösa, superseriösa och bottendjupa ladys med mörk page och rödvin, typ. De är dock lite kul att läsa om för jag kommer på mig själv med att sitta och gapa med uppspärrade ögon av, ja, förvåning kanske. Kom över dig själv säger jag.
Några sidor jag gillade extra mycket var den om Pheonix som Ida Pyk har skrivit och den som hette Analys: A/W 2010, och var en rundabordsinervju med några starka åsiktshavare. Runt bordet satt bland annat Lynn Yaeger och Kelly Cutrone, grundaren av People's Revolution.
Kelly för mig smidigt in på The City och Whitney Port vars kollektion jag har tänkt kolla in riktigt länge nu så idag gjorde jag det. Fint.
Who's the girl wearing my dress?
I lördags jobbade jag på H&M i 9½h. Det var väldigt roligt och lite sådär småstressigt. Hade tagit mig an två pass nämligen, först på Drottningg. och sedan efter min timlånga lunch ett pass på Hamng. Där jag stod i kassan på herravdelningen. Det roliga med det var att herravdelningen i den butiken är, enligt mig, den bästa i Sverige då den innefattar alla av H&Ms mansmärken, alltså även Trend, vilket bara finns i 11 butiker i hela världen. Det betyder att det kommer en hel del modemedvetna och även allmänt snygga män dit för att shoppa loss. Jag fick betjäna många guldkorn under dagen och berömde snygga brillor och fina inköp.
Det uppstod faktiskt en sådan där mysig filmscen med en av grabbarna. Jag hade lagt alla hans plagg i kassen och vi utbytte några vanliga kund-konsument-fraser, med några extra léenden. Sedan sa han tack och tittade mig rakt i ögonen, jag sa tack själv med glad och menande röst och vår ögonkontakt höll i sig medan han lite tveksamt gick längre bort från kassan. Plötsilgt stannade han till varpå jag gav honom ett lite undrande léende. Han tittade charmigt blygt ner i marken men tittade mig sedan i ögonen och frågade när jag slutade, och att det var en perfekt kväll för kaffe, eller en öl.
Den senare delen av historien inträffade förstås aldrig, bara i min fantsi. Han sa tack och gick iväg efter några småflirtande blickar och jag tog emot nästa kund med ett fantiserande léende på läpparna.