Ibland kan man känna sig som en liten karamell. Vissa karamelldagar är man en guldrosa blänkande sak med färgglatt glansigt foliepapper och är helt fantstiskt söt både på insidan och utsidan. Den som smakar vill bara ha mer och omslagspappret skimrar i den karamellklibbiga handen. Andra karamelldagar är man en liten fjuttig krossad mellan tänderna-karamell med bara sockersmak kvar, utan något omslagspapper som skimrar i solen eftersom det dessutom är mulet ute.

Som tur är finns det alltid fler karameller i skålen.