Paris tunnelabana. En liten mörkhårig flicka står och håller sin mamma i ena handen och ett, för henne, stort fiolfodral i den andra. Vid en perrong står en man med ett keybord och jazzar loss rejält till taktstampande metroresenärer. Jag försöker behålla lugnet när jag först följer en skyllt som sedan plötsligt försvinner längre fram i de underjordiska gångarna. Ingen kan engelska och jag kan ingen franska. Till slut hittar jag skyllten, kommer precis rätt och lugnet stannar kvar. Jag går upp från tunnlarna och börjar kisa mot solljuset samtidgt som jag ler mot en gubbe i en tidningskiosk. Han säger bonjour och jag nickar och går vidare, hur kan jag veta vad det betyder?

Efter att ha fixat nytt franskt sim-kort, tunnelbanekort, vykort, varit på min nya skola och fått papper och gått lite vilse i Les Halles sitter jag nu och äter en banan och räknar euro. Det känns väldigt bra att vara i Paris. Imorgon ska jag till skolan igen och betala det sista av avgiften, kankse också göra ett franskprov om jag förstod fransyskan som gav mig papper rätt. Hur ska jag, en svensk student som är i Paris för att lära mig franska, kunna förstå vad hon säger på franska?

Just det, glömde kameran hemma idag men måste bara säga att mitt skolbibliotek ser ut såhär. Det är dessutom Europas största.