Just nu har jag studion på den lilla passagen vid Charonne alldeles för mig själv. Ida är i Sverige för att gå på bröllop och träffa kompisar.

Jag vänjer mig väldigt snabbt vid att bo ensam och trivs ganska bra. Det är skönt att inte behöva smyga när jag går upp kl 6 för att jobba eller när jag kommer hem kl 6 för att sova och det är skönt att kunna lyssna på hög musik utan att fråga och att titta på Freaks and Geeks utan att ha hörlurar. Det är iofs också väldigt skönt att ha någon att prata med när jag kommer hem från jobbet eller när jag känner mig lite nere. Det är också skönt att kunna göra middag till någon och att ha picknick i parken runt hörnet och inte vara ensam.

För några veckor sedan hade Ida och jag tisdagspicknick i vår lilla park något kvarter bort. Hon tog några bilder med sin iPhone.

Igår åkte mina två vänner i Montmartre hem till Lund för att bli plugghästar på riktigt i höst. Jag åkte dit med en liten klump i halsen och hjälpte dem med disk och en sista måltid på den grönblommiga soffan.

De har tagit med mig på mina första (och än så länge enda) parisiska hemmafetser, till koolaste klubbarna i stan, på bokevent på Shakespear & co, på promenader runt Sacré Coeur, på glass vid Seine, falafel i Marais och oändligt många minikaffekoppar vid runda bord under röda markiser. När jag tänker på allt vi har gjort blir det som en liten film i mitt huvud, som en musikvideo om några fina vänner.

 

När de hade lämnat lägenheten på den lilla återvändsgränden vid Abesse stannade jag kvar en stund och sade hejdå.

Det som är bra med den parisiska värmen är att det kommer dröja ett bra tag innan jag ser något som ens är i närheten av snö. Förutsatt att jag inte stoppar in huvudet i frysen.

 

 

Nej, nu är det dags att hoppa i dansskorna och ut i indiansommarnatten.

Nu har det gått en vecka sedan min kusin och bonuskusin flyttade hit för att försöka hitta jobb och gilla staden Paris på nära håll så igår var vi ute i favoritfestområdet Pigalle i Montmartre och drack för små öl, tittade på fina och fula (ja de finns de också) fransmän och gosade med en katt vid namn Monsieur Pipi.

 

Innan vi hoppade på metron lekte vi på Passagen, drack rosé och dansade till allt från M.I.A och Micheal Jackson till Sugar Babes och Cher. Hela förfesttillställningen utfördes i så lite kläder som möjligt då det just nu råder regnskogskänsla i Paris; för varmt och för fuktigt. Det blev de svettiga tinningarnas natt.

PS. Bilderna är tjuvaktigt tjuvade från min kära kusin Filippas ansiktsbok.

Igårkväll tog jag metron österut för sitta i det gröna med kusin och bonuskusin (som precis har flyttat hit), äta lasagne från Monoprix, analysera joggarstilar och skratta tills magknipet tog över. Vi slog oss ner i Parc Monceau bland hängpilar och myggor och gick inte hem förrän solen hade gått ner och vakterna börjat blåsa frenetiskt i sina visselpipor.

Sist jag var i Parc Monceau var jag där med Ida och plåtningsteamet. Då var det vår och rosa sockervaddsträd överallt.

Ibland ser jag ut så här på jobbet. Jag har nämligen både shortsen och blusen på bilden. Naglarna är dock oftast omålade.

 

 

Bilden och kläderna hittar du såklart på American Apparel.

Jag är hemskt ledsen för sega inlägg. Det tar tydligen mycket tid och energi att jobba heltid har jag upptäckt för första gången i mitt liv.

 

Det är i alla fall fortfarande roligt på jobbet. Här om dagen frågade en av managerna om vi nere i lagret ville ha något från the outside world, jag sa ice cream och gissa om han kommer tillbaka en kvart senare med glasspinnar till alla. Lyckan var gjord och jag råkade förlänga min petite paus med några minuter.

Alla gör olika saker för att chilla i lunchrummet. Jag brukar dricka sugrörsdricka, vissa äter godis med en massa socker som trillar ur påsen och andra snortar. Eller?

Jag är så fruktansvärt trött. Ja, jag är så trött att det är värt att frukta och inte på det juiceiga sättet. Mina ögonlock har fastnat någonstans vid knäna och jag har redan börjat dreggla för att jag nog tror att jag sover.

Idag har jag jobbat i exakt tre veckor med 8 timmar om dagen nere i ett lysrörslager på American Apparel (eller det är lager för kläder och inte lysrör men belysningen är... ja, du fattar). Glamoröst tycker kanske du men då kan jag säga dig att det mer är roligt än glamoröst. Mina arbetskollegor är otroligt fina och jag försöker lyssna och prata så mycket franska jag kan och det går ganska bra.

Jag har hunnit göra lite andra saker också förrutom att jobba som till exempel två utekvällar i rad (med jobb dagen efter såklart), cyklat runt i staden, kollat in Paris Plage, ätit mangorgasmglass från Berthillon, kollat på Les Triplettes de Belleville och bränt mig i solen under min lediga dag som spenderades i Jardin du Luxembourg. Så nu känns det som att hela jag (från BH-kanten och uppåt) är ett stort blåmärke.

 

Dags att skölja av jobbsvetten och gå och drömma lite. Eller så struntar jag i avsköljningen och bara sover istället. Så får det bli.