Har precis lyssnat på en intervju med Isabella Löwengrip på P3. Tyckte att det var intressant men att hennes svar var ganska väntade. Hon berättade att hennes värsta tid var hennes gymnasieår och att hon har varit mer eller mindre mobbad sedan hon började blogga. Kunde nästan tänka mig detta då man måste sticka ut lite för att komma så långt, affärsmässigt, som hon har gjort. Att sticka ut betyder ju inte bara att ha stora glasögon, tandställning och lukta illa utan kan även vara att man är väligt målmedveten, överambitiös och att man skapar en egen värld man trivs bättre i. Blondinbella var/är kanske det sistnämda. Jag började nästan gilla henne under intervjuns gång och började känna att hon ändå är en människa med båda fötterna på jorden (litet undantag då när hon påstod att Sverige inte har någon överklass). Sedan går jag in på Brunschrapporten P3s hemsida och läser Henrik Torehammars senaste twittrande som sa någonting om att Isabella var utanför sin comfortzone, vilket jag var tvungen att kolla upp. Isabella har då, efter att ha slutfört intervjun, twittrat "Man har lust att skjuta sig själv hos SR, grå sovjetunionen-stil blandat med jobbiga popp-människor i hatt och smala jeans". Måste bara hålla med Torehammar.

 

Blev detta inlägg väldigt talibanigt nu?