I'm addicted to you, don't you know that you're toxic?

Måndagen börjar ta slut hand i hand med mitt huvud som flyter iväg på egna äventyr till något apatiskt tillstånd. Kan det ha att göra med min slöa dag? Eller är det pga att jag lekte katt i fyra timmar? Eller beror det på mina matvanor? Det är bara jag som kan ha svaret men jag förmodar att jag får leta efter det om jag vill hitta det och det orkar jag då rakt inte. Ja, du hör ju hur jag svamlar.

Jag med muggtermos och Maria på vårsolnedgångspicknick. Ett bevis på att jag socialiserar mig  en gnutta iaf.Bild lånad av Maria.

Ännu en vardag har iaf gått utan variation eller överraskningar utöver det vanliga, som t.ex. en snornysning i Barbapappaboken. Jag tänker, snart är det helg men helgens snarhet är en lögn. Om det är någon dag man inte kan säga "snart är det helg" på så är det ju på en måndag. Helg, vad innebär det för mig ändå? Är det extra mycket mys i soffan, hyrfilm, långpromenad, träningsdag, kalas, rumpskakning på dansgolv, alkohol i överdrivna mängder, sociala tillställningar? Nej, inget av det. Jag har ingen helg i den bemärkelsen att den bryter av min vecka med något nytt, fräscht och uppiggande. Min saknad av vännerna i Lund är ännu starkare efter deras besök och jag gillar verkligen inte "den jag har blivit". Jag har tappat tidsuppfattning och vet sällan eller aldrig vad det är för dag och jag går runt i min lilla stuga och tänker på dagis och barnauppfostran.

Detta är mina vardagstankar som jag tänker när mina dagar ser ut sådär, att jag inte har något liv och att jag saknar vänner. Sedan underhåller jag mig ju faktiskt rätt bra ändå om jag tänker efter. Jag åker in till stan och shoppar, ibland själv, ibland med kompis (ja ser man på, jag har ju vänner). Jag tar promenader och utforskar min nya hemmiljö. Jag målar med akvarellfärger och gör husliga kollage. Jag åker in till stan för att fika eller picknicka med vänner. Jag åker över halva sthlm för att jobba på H&M. Jag kunde såklart ha fyllt dagarna med mer livsutforskande aktiviteter och jag får lite ångest över det närjag tänker på det men jag förstår bara inte var tiden tar vägen? Ångest, ångest, ångest. Vill ha en meningsfull vardag.

Det är nog dags att lyfta på den allt fetare röven och stänga av helvetesmaskinen som snor min framtid. JAg skyller härmed alla mina brister på datorn, jag är en knarkare och datorn är min drog, god natt!