Sitter och tittar ut ur mitt sovrumsfönster. Blev så glad när jag såg en liten rödhake trippa förbi, finaste fågeln i trädgården. Det hänger frostbitna rosor framför fönstret och jag blir lite ledsen när jag ser en hel klase med sprängfärdiga knoppar som aldrig kommer slå ut. Dom har blivit vilseledda. Dagen är ung och fin och sådär krispigt klar som den ska vara i oktober. Om en halvtimme ska jag på yoga med Julia, kanske är därför jag känner för att tänka fina naturtankar, för att komma in i rätt stämning.

Nä nu får det vara slut på det roliga, ska hinna äta och hämta och byta och cykla. God natt!

Förvirringen är total.