Jag vaknar. Torr mun och tunga ögonlock. Näsan är igentäppt, har andats med munnen hela natten. Sväljer några gånger och sniffar in morgonmörkret. Ett litet léende tassar in i tankarna. Jag känner en doft av barndom och trygghet trots den snoriga nosen. När jag vänder på huvudet och tittar på skrivbordet ser jag två små blommor. Sådana blommor som i folkmun kallas för hyacinter. Jag brukar säga fel och kalla dem för pärlhyacinter, en skada som har följt med sedan tidiga år då jag lyssnade på "morfar prosten" på band. Gustaf äter pärlhyacintlökar, de låg ju i kylen!

Jag minns även gårdagen som doftade pepparkaksmulor, rött te och pärl, förlåt, hyacint. Ett minne om ett sinne kommer oftast inte ensamt så jag låter mig minnas glada röster, japansk pop och lite allvarligare röster.

På kvällen borstar jag tänderna, tar på pyjamas och puffar till kudden, men kan ändå inte sova, så jag ritar en teckning. Har fått in rytmen nu. Somnar halv två och väcks av jobb-sms kl 8.00 nästa dag.

Har idag jobbat i åtta timmar, ätit thai i tjugo minuter, rest i regn i femton minuter, diskat i tio minuter, kramats i fem minuter. Jag vill byta plats på nummer först och nummer sist. 

                                                             ♥