Har precis tittat på den oscarsbelönade Juno. En trevlig prick faktiskt, jag hade typ tåren i ögat, trots saknaden av sorgliga moment. Som det kan gå.




Mycket annat har hänt idag också. Jag/ vi spelade upp vår gatuteater på Gustav Adolfs torg i Malmoe. Det gick riktigt jävla piss dåligt. Ungefär. Och dessutom spelade vi bara upp den en gång, även om alla tillsammans i gruppen hade bestämt att spela upp den minst två gånger, MINST! Gosh vad sur jag blev. Det kommer ju inte att komma något bättre tillfälle att göra den igen. Det verkar som om några inte är särskilt intresserade av teater, i alla fall inte att spela teater, eller till och med kanske grupparbeten. Känn bitterheten flöda.