Just nu har jag studion på den lilla passagen vid Charonne alldeles för mig själv. Ida är i Sverige för att gå på bröllop och träffa kompisar.

Jag vänjer mig väldigt snabbt vid att bo ensam och trivs ganska bra. Det är skönt att inte behöva smyga när jag går upp kl 6 för att jobba eller när jag kommer hem kl 6 för att sova och det är skönt att kunna lyssna på hög musik utan att fråga och att titta på Freaks and Geeks utan att ha hörlurar. Det är iofs också väldigt skönt att ha någon att prata med när jag kommer hem från jobbet eller när jag känner mig lite nere. Det är också skönt att kunna göra middag till någon och att ha picknick i parken runt hörnet och inte vara ensam.

För några veckor sedan hade Ida och jag tisdagspicknick i vår lilla park något kvarter bort. Hon tog några bilder med sin iPhone.

Det som är bra med den parisiska värmen är att det kommer dröja ett bra tag innan jag ser något som ens är i närheten av snö. Förutsatt att jag inte stoppar in huvudet i frysen.

 

 

Nej, nu är det dags att hoppa i dansskorna och ut i indiansommarnatten.

Igårkväll tog jag metron österut för sitta i det gröna med kusin och bonuskusin (som precis har flyttat hit), äta lasagne från Monoprix, analysera joggarstilar och skratta tills magknipet tog över. Vi slog oss ner i Parc Monceau bland hängpilar och myggor och gick inte hem förrän solen hade gått ner och vakterna börjat blåsa frenetiskt i sina visselpipor.

Sist jag var i Parc Monceau var jag där med Ida och plåtningsteamet. Då var det vår och rosa sockervaddsträd överallt.

Jag är så fruktansvärt trött. Ja, jag är så trött att det är värt att frukta och inte på det juiceiga sättet. Mina ögonlock har fastnat någonstans vid knäna och jag har redan börjat dreggla för att jag nog tror att jag sover.

Idag har jag jobbat i exakt tre veckor med 8 timmar om dagen nere i ett lysrörslager på American Apparel (eller det är lager för kläder och inte lysrör men belysningen är... ja, du fattar). Glamoröst tycker kanske du men då kan jag säga dig att det mer är roligt än glamoröst. Mina arbetskollegor är otroligt fina och jag försöker lyssna och prata så mycket franska jag kan och det går ganska bra.

Jag har hunnit göra lite andra saker också förrutom att jobba som till exempel två utekvällar i rad (med jobb dagen efter såklart), cyklat runt i staden, kollat in Paris Plage, ätit mangorgasmglass från Berthillon, kollat på Les Triplettes de Belleville och bränt mig i solen under min lediga dag som spenderades i Jardin du Luxembourg. Så nu känns det som att hela jag (från BH-kanten och uppåt) är ett stort blåmärke.

 

Dags att skölja av jobbsvetten och gå och drömma lite. Eller så struntar jag i avsköljningen och bara sover istället. Så får det bli.

Idag är jag ledig och tydligen förkyld. Det är skönt och irriterande. Skönt att vara ledig, irriterande att snoret kittlar näsväggarna så att jag behöver nysa så att snoret skvätter varannan minut. Nej så förkyld är jag inte, bara lite snuva, utan skvätt. Jag har spenderat dagen inne med myströja från London och favorithalsband. I eftermiddags var jag i och för sig inne vid Étienne Marcel och drack te och åt rabarbertarte med min vän så helt bedrövlig har jag inte varit idag.


Innan jag fick jobb här kändes sådana här dagar så jobbigt hopplösa men nu när jag annars har något annat att göra om dagarna är det skönt att faktiskt välja aktivt att inte göra någonting när jag kan.

Idag är det Frankrikes nationaldag, eller jour de la Bastille som de kallar det. Vid Eiffeltornet skjuts det iväg raketer värre än på nyår och jag hör dem dundra ända hit (jag bor ungefär lite mer än en halv mil därifrån). Här hemma firar jag med fläderblomssaft och nytvättad tvätt från tvättomaten.

Det är allt annat än sommar i Paris och jag börjar bli trött på enformigheten. Mulet, regnigt och stundtals även kyligt. Grått med andra ord. Paris blir grått så fort solen går i moln då alla väggar och hustak ligger på samma gråskaliga färgkarta som himlen. Tur då att det finns så många gröna parker att vila ögonen på.

 

Husvagnssemester på franska?

 

Det har regnat i en evighet i Paris nu. Sommaren blev kort och slutade när juni började. Så känns det i alla fall. När det regnar och man för tillfället är ensam finns det förmodligen jättemycket att göra i en stad som Paris men jag har inte kommit på en enda. Därför har jag lekt med datorn, lyssnat på musik (skaffat spotify unlimited), tittat på Sex And The City, städat, tvättat och promenerat i regnet.

 

Här om dagen tänkte jag gå min vanliga promenix till kyrkogården (Père Lachaise) och sen skutta runt bland rosenbuskar i miniparken på vägen hem men jag tog mitt svarta sagoparaply och valde höger istället för vänster och hamnade småvilse. Det var väldigt intressant. Jag hittade både en ny trädgårdspark och en metrostation jag aldrig har hört namnet på innan (tydligen Faidherbe Chaligny).

Har precis kommit hem från en dag i jobbsökandets tecken. Jag och min, för dagen, jobbsökarkompis började på Champs Elysée och betade av Zara, H&M, Le Petit Bateau, Kusmi Tea, Promod, Naf Naf, Massimo Dutti och åkte efter en snabb parklunch vidare till le Marais för att söka på American Apparel och ett särskillt café. Så nu är det bara att vänta på att fonen ska ringa eller mejlinkorgen plinga.

Helst av allt vill jag jobba i butik, och väldigt gärna i Marais då det tar ungefär tio minuter för mig att cykla dit och är, enligt mig, ett av Paris mysigaste och härligaste kvarter. På American Apparel ska man helst ha ett CV med helkroppsfoto. Är det för att se om man är material för deras nästa reklamaffisch?

Bilder från American Apparels hemsida. Tror det ska vara reklam för deras kläder.

Idag har jag mest gjort ingenting. Du vet en söndags som slarvas bort åt att gå med paraply i regnet, fixa saker på datorn, prata i telefon, chatta på skype och kolla på Sex And The City. Imorgon ska det dock spruta ut CV:n från händerna på mig. Jag ska söka till allt från glasskiosker till Disneybutiken på Champs Elysée. Sedan är det bara att hålla tummarna och hoppas på att min franska räcker.

En natt var jag ute och kalasade med mina bästa pariskompisar (som sorgligt nog redan har återvänt till svea). Vi började med att dansa till MIA hemma hos mig med uppkorkade vinare och rött läppstift. Sen åkte vi iväg till Pigalle och Chez Moune och drack öl och dansade till stängning. Då bestämde vi oss för att vi bara måste se soluppgången så vi begav oss mot Champs de Mars och Eiffeltornet. Allting var väldigt parisiskt och det kändes som vilken klyschig film som helst.

Själv sitter jag och pillar på en söndermosad påskhare. Den smakar fortfarande gott trotts att den ser ut som hagelslag. När jag var liten var jag alltid galet försiktig med påskharefoliet (även chokladtomtefoliet och allt annat folie med ett ansikte för den delen) så att det inte skulle gå sönder eller skrynklas ihop och bli fult. Nuförtiden tycker jag inte att foliet är särskillt viktigt, det är ju chokladen jag vill äta.

För någon vecka sedan bestämde jag och Julia oss för att plugga ordentligt inför, det då, stundande slutprovet. Vi möttes vid stumpstarten av Canal St Martin (samma kanal som Amelie kastar macka på) och gick och satte oss på en böljande gräsmatta lite längre fram. Det var en av de soligaste dagarna och mitt linne skapade en svidande ful solbränna så vi bestämde oss för att äta lite lunch i skuggan innan kursen skulle börja vid fyra. På en liten inträngd gata några hus från kanalen hittade vi ett tapasställe och beställde in den billigaste menyn som råkade vara en efterrättsmeny, och oj vad gott det var.

Förra helgen var jag i Versailles igen för att ha pique-nique med baguette, jordgubbar, choklad, rosé och några vänner. Vädret var på bra humör och vi strålade lika mycket som solen på den blåa himlen. Vi pratade om fransk barnuppfostran, beskådade en hel fransk släkt ha vattenkrig vid filten bredvid, sniffade på vallmo i alla möjliga färger och former, gled på schackrutigt golv och bara var i den stora trädgården bakom slottet.

 

 

 

Jag hade på mig min finaste slottskjol som fladdrade kring benen när jag flanerade runt bland de geometriskt formade buskarna.

Just nu är det ungefär tre dagar kvar till min "Examen Final" och det finns inte mycket mer att göra än att plugga. Därför lite torrt med inlägg i dessa stressiga tider. Jag återkommer snarast med uppdateringar om äventyr i Versailles, tapaslunch och annat sådant där intressant. Du får hålla till godo med två bilder från kvarteret och köket så länge istället.

 

Igenbommat och konkursat bageri.